A Single Man: huset!

Bilder från Apartment Therapy.

Och på tal om förra inlägget. En mot bakgrund av det resonemangent riktigt dum grej jag gör varje år är att jag försöker klämma så många som möjligt av de oscarsnominerade filmerna innan GALAN. Som jag varje år ser tillsammans med några av de finaste av vänner. Men det blir ju lite svårt att ta till sig de här filmerna, under dessa förutsättningar. Så många filmer, så lite tid. Men en film såg jag på helt rätt sätt i år och det var Tom Fords A Single Man. Solen sken denna söndag, jag tog på mig mjukiskläder, joggingskor, stor halsduk, varma kappan, mössa och solglasögon och gick en rask power walk in till stan för att se eftermiddagsföreställningen ensam (film är bäst på bio, ENSAM). Den här filmen är så bra, och dessutom så outgrundligt ja, jag kan bara säga snygg. Colin Firth är helt oigenkännlig, töntige Mr Darcy är som bortblåst till förmån för denna slanka, superheta hjärtskärande man från ett svunnet californiskt 60-tal. Och huset. HUSET. Fick just tips via Design Delight om de här bilderna hos Apartment Therapy.
Titta och njut, och se sen filmen, om ni inte redan gjort det.
PS. Huset är till salu.

När tiden går för fort...

Idag slog det mig. Det är helt otroligt hur mycket jag upplever just nu. Och jag hinner inte ta in det. Inte bara just nu, idag, utan under de senaste kanske tio åren. Varför måste det gå så j-a fort just de här åren? Detta har lite att göra med varför jag började blogga. Jag ville stanna upp och fånga in och komma ihåg de där grejerna som verkligen känns, och komma ihåg att de finns.
Häromveckan var jag på en underbar liten konsert med Josh Rouse, en av mina absoluta favoriter. En upplevelse som jag borde ha gått och burit på, sugit på, först flera veckor innan, sedan minst flera veckor efteråt. Men konserten klämdes in mellan jobb och nattning av barn. Jag tänker på den nu och det känns helt overkligt. Var jag där? Varför dog jag inte bara av lycka? Nä, för minst halva hjärnan var upptagen med nästa dags deadline. Kan jag få bli tjuren Ferdinand i mitt nästa liv? Och bara sitta och lukta på blommorna....
Det värsta är att jag har en obehaglig känsla av att längre fram i livet väntar en tomhet där jag rastlös och otillfredsställd vimsar omkring och längtar så mycket tillbaka till den här maxade perioden av mitt liv att jag går sönder.
Lagom, kan man få lagom? Pls.

Slottet brinner!

Foto: pressbild Svenskt Tenn

Och prinsen har humor! Ibland önskar jag att jag hade någon slags inspirationsmätare här på bloggen, där max naturligtvis stod för TOO MUCH INSPIRATION! I så fall hade det här skyddet för öppna spisen av Carl Philip Bernadotte fått mätaren att gå i taket. Det är snyggt, finurligt och ja, det har ju humor. Jag tokgillar allt med detta, utom priset. Inte för att det inte är värt varenda krona, men just nu har jag inte 13 500 kronor undanstoppade utifall jag skulle snubbla över ett kungligt gnistskydd till öppna spisen i stugan.
Dyrgripen finns på Svenskt Tenn.

Antidesign, vi är redo

Vågar man gissa att det snart kommer en antidesign-designtrend? Det pratades om det på DesignBoost, jag intervjuade Moderådets Lotta Ahlvar i förra veckan, en kollega pratade med David Carlson om 00-talets designtrender en vecka tidigare. Överallt hör jag om detta: hur mycket behöver vi alla dessa designade prylar? I takt med att hypen bara sväller får varje designat objekt en livslängd på typ en kvart. Hur ska vi hinna fånga upp de nya klassikerna? Finns det överhuvudtaget utrymme för några nya klassiker eller vill vi hellre bara se nytt, nytt, nytt? Läs David Report - Time to rethink design - om du vill fundera mer över det här.
Själv blir jag bara tråkigt cynisk och ser nästa års möbelmässa framför mig, fylld av nya saker med epitet som hållbar design, tidlösa former och kanske till och med "slow design"?

Hissen ända opp

Foto: Caroline Tengen

Alla har vi våra drömmar, och en av mina är en hiss som går rakt in i lägenheten. Nej, jag har inte lägenheten så den är väl också en del av drömmen om man ska vara noga, men utan hissen vore den ju helt oväsentlig. Min hiss är egentligen en varuhiss av hönsnät, som man får öppna genom att dra upp en tung dörr med ett rasslande ljud. Men att det fanns något som faktiskt är close enough, på ganska nära håll, det visste jag inte. Den här lägenheten finns i Malmö, i Loft Living-huset i Västra Hamnen, och är med i veckans Metro Bostad.

Strandfika

Det är snart ett år sedan jag tog den här bilden, från årets första fika på stranden. Termoskaffe och Bragokex. Mmm. Snart, snart, snart...

Vårkänslor

Bild: Caroline Tengen

Jodå, nu kommer våren. Jag vill ha nya gummistövlar att plaska bort den sista snön med. Och lite bättre ordning i hallen.

Hemma på vår gata i stan

Bild: Cole&Son

Ibland, ganska ofta faktiskt, tänker jag att den helt idealiska lösningen egentligen vore att ha en riktigt fin "stadsvåning" och lilla stugan på landet. Idag tänkte jag just detta när jag såg den här bilden från Cole&Son. Ljus, fin lägenhet i stan med mjuk och fin färgskala. Jag har mycket färg hemma i radhuset just nu, det är kanske bara gräset som är grönare på andra sidan...

Lantligt glamouröst

Ilva har en ny stil som de kallar Belle Déco. Jag gillar den. Här finns något av den nya lite vuxnare och mer sofistikerade stilen jag funderar på för stugan. Lite rustikt, lite lantligt men med en touch av glamour och dekadens. Här hade det varit trevligt med ett eget litet collage, men min dator vill inte riktigt som jag just nu. Bilden ovan är Ilvas. Mina favoriter: lampan längst ned till vänster, rosa soffan i mitten och fåtöljen till höger om den.

Under tiden, i Landskrona

Det här lilla huset fick nyligen Landskrona Byggnadsnämnds Stadsbyggnadspris. Arkitekter är Johan Oscarson och Jonas Elding. Bilderna är tagna av Åke E:son Lindman och jag har dumpat dem från arkitekternas hemsida. Där kan ni också läsa mer om huset. Jag har inte sett det i verkligen men måste nog åka den lilla biten upp till Landskrona för att kolla. Om det verkligen finns i verkligheten. Hur fick de bygglov? Mitt i de där kulturkvarteren? Och sen blev de dessutom belönade av kommunen. Det finns hopp om mänskligheten.

Jag hjärtar er

Foto: Warren Heath

I ett stort hjärta ovanför min säng, där jag i och för sig tillbringar alldeles för lite tid, vill jag samla alla er som jag inte hinner träffa så mycket som jag skulle vilja just nu. Ni vet vilka ni är.

Here comes the summertime...

Jag fortsätter heja på våren och sommaren och kan tänka mig ett strandhus i The Hamptons. Vi lägger till ett soundtrack och snart är vi där. Bild: Hamptons Real Estate Online.

Längtar ut

Bild: Sunset

Jag är väldigt glad att ingen kommit på att allt det här med snön och den eviga vintern faktiskt är mitt fel. Jag drog ju igång något slags snödans i mitten av december, då jag drabbades av akut julstämning och sedan dess har världen varit mer eller mindre vit. Tack tack för att ni inte ställt mig till svars. Det betyder inte att jag inte är medveten om min skuld i det hela, så nu börjar jag en liten motattack. För visst måste jag kunna kalla fram våren om jag hade kraft att utsätta hela Sverige för värsta vintern sedan 1800-talet eller vad det nu är SJ brukar säga? Långt under snön i min lilla radhusträdgård finns en uteplats som skulle kunna se ut så här om bara vädrets (eller mina?) makter ville. Några Adirondackstolar på loppis, en pyts färg och några tag med kvasten bara så slår jag mig snart ner med näsan i söderläge och lapar i mig de första solstrålarna. (Snödropparna är redan här :)

Samlar udda kakel

Bild: BoligLiv

Det är ju en så bra idé det här med udda kakel! Jag skrev ju om detta för ett tag sedan, och nu hittade jag ytterligare en bild till på temat hos Ellmania.

Jag vill baka bröd

Bild: Kvänum

När jag ser den här bilden. Jag vill baka bröd, jag vill laga till en hel buffé. Jag vill glida omkring från den ena grytan till den andra, vidare till ugnen, till skärbrädan i ett perfekt matlagningsflyt. Med ett glas kall chablis i handen, iklädd förkläde och lyssnandes till Billie Holiday skapar jag en fantastisk buffé för alla mina vänner.
Mitt eget kök är alldeles för litet och jag har alldeles för lite tid. Det är tur att man kan drömma.

Inspiration to the rescue

Jag vill bara helt kort påminna alla som pinnar på i ekorrhjulet om att lyfta blicken ibland och se på något annat än vardag och den fula snön. Jag vill särskilt påminna mig själv om detta. Och jag vill även påminna mig själv om att ingen är intresserad av att lyssna på mitt gnäll över hur mycket jag har att göra på jobbet och hur lite jag får sova (och blogga för den delen) just nu. Nej, glöm fula snön, glöm allt gnäll. Gå i stället in på Jimmy Schönnings inspirationssajt för Åhléns och njut av bilder och inspiration. Jag har skrivit lyriskt om den här sajten förut, och nu finns ett nytt tema: Personlig patina. Ljuvliga bilder utan ett spår av vare sig obarmhärtiga jobbdeadlines eller ja, jag vet att jag tjatar men FULSNÖ.

Bilder: skärmdumpar Åhléns